Anteckningar från Borneo

Anteckningar från mina resor

 

To dare is to lose your foothold for a moment
Not to dare is to lose yourself

REDD+ FORUM 9 december

 

När jag var på möte med palmoljeföretaget förra veckan blev jag inbjuden att delta på ett forum här i Kota Kinabalu. Så nu sitter jag här på Hyatt hotell och väntar på att det ska börja. Det ska handla om REDD+ arbete: Preserving biodiversity while addressing climate change in Malaysia.

Det ska bli jätte intressant att höra hur de jobbar och deras framtidsplaner.

 

Det som stör min glädje lite just nu är att jag oroar mig för att jag ej skaffat visum till Indonesien. Det var någon som sa att jag inte behövde det, samt så sa Rusdy att han kunde fixa.. hmmm så jag har bara låtit det falla mellan stolarna. Men igår pratade jag med Khaty på baren och hon sa att jag visst måste ha det. Tusan! Mitt flyg till Sandakan går i morgon kl. 07.00 och jag kommer vara här till kl. 13.00. Så jag håller alla tummar på att jag kan ta mig till ambassaden efter detta och få ett visum på plats idag! Annars är jag ganska körd… Så här i efterhand så fattar jag inte att jag inte kollade upp det som jag hade tänkt göra.. man ska inte lyssna för mycket på andra, alltid dubbelkolla.  Jaja jag kan inte göra något åt det just nu. Fokus på detta nu!

 

Anledningen till att jag åker till Sandakan är för att dokumentera naturen och djuren. Som alla andra turister, typ. Fast jag gör det mer för att se hur illa det är och för att veta hur naturen är i området.

En anledning till att man brukar se ganska mycket vildliv där är eftersom det inte finns så mycket skog för djuren att röra sig på. Så de få djur som finns kvar finns där.. =P

Det är väldigt mycket skövling och palmplantage i området också. Ett av djuren som drabbas hårt är pygméelefanterna som endast finns i det området.  De dödas då de som äger plantagen tycker de förstör. Det är vanligt att de förgiftas. Blir intressant att åka dit.  Nu börjar konferensen.

 

Senare idag:

Konferensen var intressant! Mike som var med på mötet hos Palmoljeföretaget satte sig bredvid mig och pratade. Trevligt att känna några där. Såg även två andra jag pratat med innan men hann ej prata med dem nu.

Fick massa ny inspiration och kände att det är det där jag vill jobba med! Det är det där jag tycker är viktigt och meningsfullt och något som jag kan jobba hårt för. Börjar redan fundera på när jag kommer ha möjlighet att åka tillbaka. Får ut så mycket av att vara här. Jag träffar personer med så mycket erfarenhet och kunskap som jag lär mig massor av!

En av talarna var jätte bra och inspirerande när han pratade om den biologiska mångfald som finns på Borneo. Och varför det bör bevaras. Det är skrämmande att vi förstör detta ekosystem!

Sedan talades det om REDD+ och deras projekt samt en kvinna från WWF pratade.

De var inte lika inspirerande som den första mannen men ändå lärorikt. När jag satt där fick jag en del nya idéer till mina projekt.

Direkt efter forumet satte jag mig i en taxi till Indonesiska ambassaden, nervös över hur det skulle gå.

Det var lunchstängt när jag kom dit så jag hann gå och äta lite snabbt. Väl inne i ambassaden var det fullt med folk och jag fattade inte riktigt systemet... Fick direkt tillbaka känslan jag brukar ha i Indonesien, att inte fatta eller bli förstådd.

Hur som helst, trotts detta så gick allt ganska smidigt och efter att förklarat min situation om att mitt flyg gick 07.00 i morgon så var kvinnan bakom disken snäll och fixade mitt visum direkt! Herregud vilken lättnad!

 

Nu har jag packat mina saker.. nästan…

Nästa gång jag kommer till Kota Kinabalu så är det julafton och mina föräldrar är med. =)


Kota Kinabalu

 

I morgon har jag varit iväg i 10 veckor (11 veckor från Nicklas.. distansförhållande till max).

Mina planer har ändrats hela tiden och det har verkligen inte blivit som jag tänkt mig eller planerade. Älskar det!

 

Från början när jag fick idéen att säga upp mig och åka till Borneo var min plan att stanna i Balikpapan och jobba med mina projekt som jag vill starta upp i Sverige. Eftersom jag inte hann med att fixa med mina projekt så mycket som jag ville utöver att jobba, träna och umgås med vänner så tyckte jag att det var en brilliant plan att säga upp mig, hyra ut lägenheten och åka till Borneo.

Men i och med mitt intresse för klimatet och de akuta problem som är just nu på jorden så blev min resa något helt annat. 

 

Det har blivit mycket mer resande, mycket mer erfarenheter och lärdomar. Massor av värdefulla kontakter och nya vänner.

Min drivkraft över att göra skillnad växer mer och mer för varje dag. Och jag vet att alla kan göra skillnad, även en ganska kort och liten tjej från den lilla lilla byn Påskallavik. Som jag fick höra på yogaveckan: ibland är det svårt att tro att en sån liten tjej gör så mycket modiga saker..

 

Tiden i Kalimantan (den Indonesiska delen av Borneo)gav mig väldigt mycket i och med att vi åkte runt och dokumenterade läget med bränderna samt att jag fick uppleva kulturen i Dayakbyarna. Detta ger en bredare och djupare förståelse för hur urinvånarna påverkas av skövlingen.

Att vara i Kalimantan är ganska påfrestande mentalt, speciellt som ensam ljus tjej. Ibland undvek jag att gå ut för att jag inte orkade med alla som ropade och tittade. Men jag var aldrig rädd, de är bara trevliga och vänliga. Och jag älskar att prata och lära känna lokalbefolkningen. Men ibland blir det bara lite för mycket… Jag vet inte hur många foton jag är med på från personer som stannat mig på gatan, marknader och så vidare. Ganska kul ändå.

 

Att åka till Kota Kinabalu innan mamma och papa kommer var inte med i min plan alls från början. Vi hade bokat att åka hit den 24 december och sen åker jag till Thailand härifrån den 26 december.

Jag skulle alltså bara hinna vara i Kota Kinabalu 2 nätter, jag ville gärna se lite mer stan så jag bestämde mig för att åka hit några dagar mitt i resan (behövde ändå lämna Indonesien för att förnya mitt visum). Detta var den 12 november och jag är fortfarande här.

Det var lite som att andas ut och få tillbaka lite motivation när jag kom hit. Så mycket mer civiliserat, det finns allt och man kan göra sig förstådd eftersom nästan alla pratar engelska. Så jag har nog blivit lite lat och bekväm av att vara här, jobba, åka på snorkeltur, ta dykcert, träffa nya vänner med mer.

 

Får ändå ut mycket av att vara här i och med att det finns väldigt mycket palmplantage och skövling i området. Jag har sökt upp företag inom palmoljeindustrin, varit på möte med dem och fått många kontakter inom detta. Nästa vecka är jag inbjuden till ett forum med föreläsare inom ämnet.

Jag kommer skriva ett separat inlägg om detta senare.

 

Icke att förglömma är ju att jag är en matälskare som gärna befinner mig på stadens matmarknad på kvällarna. Fullt av nyfångad fisk och skaldjur. Massa liv och rörelse och goda dofter. Jag älskar det!

 

Detta skulle endast bli ett bildinlägg.. hmmmm jaja behövde väl skriva av mig.

I ikväll ska jag träffa upp några vänner på El Centro, det är något band som spelar där. Vi var ute i tisdags också och hade så himla kul, så det blir roligt att träffa dem igen. Jag har ju inte direkt festat på denna resa så nu får jag faktiskt lov att ha lite kul också.

 

Mitt immunförsvar verkar dock ha stannat i Sverige, feber och hosta i natt… mår bättre nu men inte 100%.

 

Utöver det så är allt toppen och jag ser fram emot en månad till på resande fot. Ses i Sverige 4 januari.

Vem älskar inte solnedgångar.. får ju bara inte nog av dem.  

Vem älskar inte solnedgångar.. får ju bara inte nog av dem. 

Musslor

Musslor

Krabba i chilisås. Kladdigt och supergott!

Krabba i chilisås. Kladdigt och supergott!

Signal Hill Eco Farm. Jätte mysig restaurang en bit upp på en kulle nära stan. Firade Jack som fyllde 25 år.

Signal Hill Eco Farm. Jätte mysig restaurang en bit upp på en kulle nära stan. Firade Jack som fyllde 25 år.

Axel och Jack

Axel och Jack

Rolig kväll på El Centro!

Rolig kväll på El Centro!

Tog dykcertifikat hos Sunny för ca 2 veckor sedan. Jätte duktig och seriös. Vi har haft lite kontakt sedan dess och häromdagen åkte jag  med ut med båten för att snorkla. De skulle ändå ut och ha en räddningskurs för en kille. Men sen fick jag ändå dyka 2 dyk med dem utan extra kostnad!. Så snällt! Så nu har jag gjort 6 dyk här. Lovely!  Sunnys hemsida

Tog dykcertifikat hos Sunny för ca 2 veckor sedan. Jätte duktig och seriös. Vi har haft lite kontakt sedan dess och häromdagen åkte jag  med ut med båten för att snorkla. De skulle ändå ut och ha en räddningskurs för en kille. Men sen fick jag ändå dyka 2 dyk med dem utan extra kostnad!. Så snällt! Så nu har jag gjort 6 dyk här. Lovely! Sunnys hemsida

En negativ grej med Kota Kinabalu är att det inte finns några direkt bra stränder vid land. Man måste åka ut till öarna för att få bra snorkling och bad. Är man dock bara ute efter att hänga på en strand så finns det en helt ok nära flygplatsen. Inte så fint vatten men ett alternativ om man inte vill åka ut på sjön. 

En negativ grej med Kota Kinabalu är att det inte finns några direkt bra stränder vid land. Man måste åka ut till öarna för att få bra snorkling och bad. Är man dock bara ute efter att hänga på en strand så finns det en helt ok nära flygplatsen. Inte så fint vatten men ett alternativ om man inte vill åka ut på sjön. 

Det finns även en strand som tillhör hotell Shangri La en liten bit från centrum. Där kan man sola och bada men det är ingen bra snorkling. De har även ett reservat för orangutanger... kommer ej skriva något om det då jag är osäker på hur bra det är. Väldigt mycket turister. 

Det finns även en strand som tillhör hotell Shangri La en liten bit från centrum. Där kan man sola och bada men det är ingen bra snorkling. De har även ett reservat för orangutanger... kommer ej skriva något om det då jag är osäker på hur bra det är. Väldigt mycket turister. 


Eden 54, halv 7 – Joyful Journeys Yoga Holidays

Om jag inte varit sjuk dagen innan och gått upp senare på torsdagen den 19 november så hade jag inte träffat på Lena och Peter nere vid piren. Jag skulle ut på snorkeltur till Sapi Island och de skulle till en annan ö. Vi satt bredvid varandra under några minuter och väntade på våra båtar. Under den korta tiden hann jag höra att de var från Sverige, vi hann börja prata om våra resor och de hann säga att de skulle på en yoga vecka på söndag. Samma yogaställe som jag läst om två veckor tidigare, jag visste dock inte att den skulle vara just de datumen. Plötsligt skulle våra båtar gå så vi hann inte prata mer. Det sista Peter sa var: kom till Eden 54 klockan halv sju om du vill veta mer, då kommer Didi dit.

Jag hade varken mobil eller papper och penna med mig så Eden 54 halv sju fick bli dagens mantra.

Som tur var behöll min hjärna detta i minnet.

 

Jag bestämde mig ganska direkt för att jag ville med. Det är just detta som är så bra när man reser själv och har öppna planer. Man kan vara lite spontan och ta resan som den kommer. Och det är ganska coolt hur livet slingrar sig fram och tar olika vägar när man träffar nya människor och allt bara klaffar.

 

Hur som helst, jag ska försöka förklara veckan lite kort.

 

Söndag morgon var det dags att åka till Nuluhon Garden Retreat House ca 30 min ifrån Kota Kinabalu. Didi som arrangerar dessa yogaresor kom till hotellet och hämtade upp mig och 6 andra personer som skulle vara med på veckan. Det var Didis föräldrar och fyra vänner till dem. Peter och Lena hämtade vi upp på flygplatsen då de varit på en djungeltur över helgen.

 

Huset ligger ganska högt upp i ett område omringat av regnskog med utsikt över en dal och man ser havet långt bort mellan de gröna kullarna.

 

Veckan hade några fasta rutiner och en del utflykter och workshops.

De fasta rutinerna var att vakna kl 06.30 av att Didi spelade på sin gitarr och sjöng ett mantra som vi sjungit på hela veckan. Sen gick man upp och tog sesamolja i munnen några minuter. Efter det var det Qi-Cirkel vilket innebar att vi sjöng mantrat en stund för att sedan dricka varmt citronvatten med Himalayasalt i. Detta gjordes 3 gånger, sedan var det yoga och meditation innan frukosten kl. 09.30.  

 

Under dagen var det antingen fri tid eller någon utflykt/workshop. Mellan 17-19 var det yoga igen innan det var dags för middag.

 

Yogasalen låg med utsikt över dalen och i stället för fönster så var det bara myggnät så det kändes väldigt öppet. Ljudet från regnskogen och geckoödlorna passade perfekt in och skapade en känsla av lugn och harmoni. 

 

Vi åt vegetariskt, glutenfritt och laktosfritt. Inget socker eller kaffe (vissa drack kaffe… men jag höll mig) Maten var jätte god så jag åt mer än jag gjort på hela resan. Kändes dock bara bra då det vi åt bara var nyttigt.

 

Jag önskar att alla gjorde något liknande för sin egen skull. Och för andras skull också, eftersom jag tror man sprider mer glädje och lugn efter en sådan här vecka. Gruppen var helt fantastisk och rolig. Har lärt mig massor av dem. Alla var väldigt enkla och lättsamma vilket gjorde att vi snabbt kom varandra nära.

 

Didi är en person som vigt sitt liv åt välgörenhet och service till andra, genom yogan och meditation. Kolla gärna hennes hemsida, hon har även resor till Bali samt yogaweekends i Sverige.

http://joyfuljourneys.se

 

How are you inside your body?


Dayak Tattoo (8 november)

 

När jag var på en Dayakfestival för några veckor sedan i Balikpapan såg jag en kille med Dayaktatueringar. Åååhh tänkte jag och gick fram till honom.

Tidigare i år hade jag sett en dokumentär ang. just den gamla tatueringstraditionen och de mönster som är unika just för Dayakerna.

I dokumentären berättade de att dessa traditioner och mönster höll på att försvinna i och med att de yngre hellre ville ha västerländska tatueringar med maskin. Så tyvärr följer fler och fler mönster med ner i graven.

Eftersom jag läst på lite om ämnet tidigare och var intresserad av att veta mer så var det ju perfekt att möta han där.

Han heter David och det visade sig att han är en av få som fortfarande kan tatuera på det gamla traditionella sätt som kallas Handtapping. Metoden liknar den thailändska (Sak Yant) och japanska (Tebori) metoden med bambu/handpoking men är ej samma.

Jag fick hans kontaktuppgifter så vi kunde hålla kontakt.

 

När jag två veckor senare bestämde mig för att åka tillbaka till Balikpapan efter Palangkaraya så passade jag på att ta en fika med David för att få veta mer om honom och Dayakkulturen.

Jag mötte upp David och hans vän Julie och hade en trevlig fika på knacklig engelska och några få ord indonesiska. (försöker lära mig!=P )

 

David Christian, som hans namn är, kommer från en Dayakby som heter Modang Village

 

Varför tatuerade man sig från början?

En anledning till att de tatuerade sig var att man var ”full of light” någon slags lycka och som skydd.

 

Vem tatuerade vad?

De hade kastsystem så de olika kasten fick olika motiv.

Högklass fick motiv på exempelvis en hornbill (en fågel som värderas högt), många cirklar stod för öppet sinne vilket i sin tur gjorde personen rik. Tiger eller andra starka djur.

Lägre klass – ex. drakmotiv, då en drake lever under jorden så har den lite lägre rang.

 

Alla motiv har med naturen att göra. Dayaker är (för det mesta) animister vilket innebär att de tror att naturen är besjälad och att varje träd och vattendrag har en ande. Detta gör att de har stor respekt för naturen och lever i harmoni med den, de tar bara det de behöver för att överleva.

 

Bungaterongen är ett motiv man ofta ser på framsidan av axlarna. (se Davids axlar)

Det finns12 olika motiv av Bungaterongen men de har samma mening.

Den tatueras från ca 17 års ålder då den står för att personen kan klara sig utan sina föräldrar.

 

Det skiljer sig väldigt mycket mellan män och kvinnors tatueringar.

Kvinnor får bara ha tatueringar på händer, underarmar och ben.

Det är endast män med hög klass som får tatuera sig på halsen då en sådan tatuering symboliserar ledarskap.

Det är även olika mönster i olika byar men de kan ha samma mening.

 

Nu för tiden är det inte många som kan utföra Handtapping på det traditionella sättet som de gjorde förr i byarna. David berättade att det endast är 6-10 personer totalt som kan detta. (2-3 st. i Borneo)

I Borneo är det även ovanligt med tatueringar utanför Dayakbyarna då det anses vara en synd av vissa.

 

Jag tycker detta är jätte intressant och det vore tråkigt om traditionen och deras mönster försvann. Ska läsa på lite mer om detta senare.

Davids instagram: @davidhornbill 

 

”In the end we only regret the chances we didn´t take, relationships we were afraid to have, and the decisions we waited too long to make.”

 


7 november – Samboja Lestari

Efter att ha sovit några timmar efter den långa färden från Palangkaraya var det dags att gå upp igen för att åka till Samboja Lestari. Rusdy hade pratat med sin vän Agus som är manager för Samboja Lestari och Samboja Loge. Han skulle visa mig runt och jag skulle få intervjua honom.

Vi mötte Agus på Samboja Lodge som är litet hotell mitt i reservatet. När jag var i Borneo 2013 bodde vi där sista natten på vårt äventyr innan vi åkte hem. Jätte mysigt!

Saboja Lestari är ett projekt som startades 2001 för att få tillbaka skogen och den ekologiska mångfalden i området. I och med denna återplantering har temperaturen i området sjunkit med 3-5 grader, mer moln och regn då skogen kyler ner atmosfären. Många nya växtarter och djur finns nu i området.

Agus är en fantastisk man som man bara kan gilla! Vi satt och pratade en stund innan han visade mig deras kontor och utkikstorn. Uppe från tornet kunde man tydligt se området där de haft bränder bara någon vecka tidigare. 300 hektar skog har brunnit ner. På varje hektar har de planterat 600 träd, träden i det området var 10-15 år gamla.

 

 Sedan gick vi förbi de ”öar” som några orangutanger bor på, där kan de vara semifria. Dom har byggt upp små områden med vatten runt så orangutangerna ska stanna kvar på ön. De får mat av skötare men slipper sitta i bur. Det har dock hänt att de rymt nu när det varit torrperiod men alla är tillbaka. =)

 

En bit upp i skogen finns ett djungeldagis för orangutanger upp till ca 3-4 år. Den yngsta orangutangen just nu är 6 månader. Alla bebisar som kommer dit har varit med om något slags trauma, de kan till exempel blivit fångade för att ha som husdjur eller så har deras mamma dödats. Anledningen till att de dödas är att en del ser orangutangerna som skadedjur på deras odlingar, orangutangerna vill ju inte vara där men eftersom deras skog är skövlad så har de ibland inget val. Eller så dödas de för att användas deras kroppsdelar till souvenirer.

 

När vi var där 2013 så stod vi mest på håll och kollade på orangutangerna, vilket är bra då de ska ha så lite kontakt som möjligt med människor. Denna gång fick jag dock vara med när de busade omkring med sina skötare eftersom jag var ensam och även planerar att samarbeta med dem i framtida projekt. De är verkligen nyfikna och ville gärna fram till den vita främlingen. Sjukt gulliga!

 

De har även orangutanger som sitter i burar då de ej har plats för alla på öarna. I november kommer troligtvis 4 stycken av släppas ut i det fria.

De släpper ut ca 20 orangutanger per år i ett område lite längre norrut som de har hyrt för 60 år(från och med 2009). Det är ett område på 1800000 hektar, där finns det plats för 250 orangutanger. Det största problemet är just att det inte finns tillräckligt med skog för att kunna släppa ut fler. De är just nu i en diskussion med regeringen att få köpa/hyra mer skog, men även ett gruvföretag vill köpa marken.. och vilka har mest pengar… Regeringen har tyvärr inte fattat vinningen med att rädda regnskogen.

 


5 november - Banjarmasin

Vi gick upp tidigt för att besöka en flytande marknad en bit bort från staden Banjarmasin där vi sovit. Det tog ca 45 min att ta sig dit med båt.

På vägen såg vi hur människorna längs kanalen vaknade till liv och utförde sina morgonsysslor i kanalen. Tvätt, disk, bad, borsta tänderna,.. i en soptipp. Det är katastrof hur mycket skräp det är här. I kanalerna, i havet, på marken…. Blir galen på detta. Det måste göras något!

 

 

 

 

 

 

 

Tillslut kom vi i alla fall fram till marknaden precis när solen var på väg upp.

Fullt med små båtar med olika varor. Frukt, grönsaker, fisk, bakverk med mera. Kul att se, vi handlade lite frukt och provade en nygräddad tjock pannkaka. (smakade som en blandning av pannkaka och sockerkaka, mums!)

Sedan tillbaka till hotellet, snabb frukost för att åka vidare till Palagkaraya där vi träffade två av Rusdys vänner. Tanken var att vi skulle åka till Nyaru Menteng, ett rehabiliteringscenter för orangutanger. Men vi var där ganska sent och det är väldigt strikt att få komma in där. Så vi fick hoppa över det.

 

6 November - Palangkaraya

Upp tidigt för att köra tillbaka till Balikpapan.

Min första plan var att ta ett flyg norrut direkt från Palangkaraya men på grund av dåliga flighter och att jag ville besöka Samboja Lestari, som också är ett rehabcenter för orangutanger nära Balikpapan så valde jag att åka med tillbaka den lååååånga vägen. Det tog 17 timmar med bil. Phhuu.

Det som är bra med att åka bil är att man ser mycket på vägen. Vi åkte genom de områden som drabbats hårdast av bränderna så jag filmade och fota en del på vägen.

Vi stannade även och fikade vid ett hus längst vägen. Där passade jag på att fråga kvinnan som bodde där om hur det varit de senaste månaderna.

Kvinnan som heter Bu Sumiati berättade att de inte haft regn på 6 månader och när röken var som värst under 2 månader så såg de ej över till grannhusen på andra sidan gatan.

 

Nu har röken lättat men katastrofen finns kvar med stora mängder växthusgaser långt över det normala.

”Under 14 enskilda dagar har utsläppen rent av varit större än Kinas, det vill säga de högsta i världen. Den 14 oktober var utsläppen enbart från bränderna hela 67 miljoner ton, vilket var 97 procent av de samlade indonesiska koldioxidutsläppen den dagen.

Indonesiens bränder tros spä på de globala klimatutsläppen från mänskliga aktiviteter med tre procent i år, vilket spolierar en stor del av effekten av de ansträngningar som görs i olika sektorer för att få ner utsläppen.

– Det är helt enkelt en klimatkatastrof, säger skogsexperten Nigel Sizer på forskningsorganisationen WRI till Bloomberg.”

källa: http://www.dn.se/nyheter/varlden/indonesiska-brander-en-klimatkatastrof/

4 november klockan 22.30
On the road again!
Södra Kalimantan

Befinner mig i södra Borneo i en stad som heter Banjarmarsin.

Vi lämnade Balikpapan igår morse klockan 07.30 och var framme i en by som heter Loksado klockan 21.30.  Vägarna är så sjukt dåliga, hål och gupp hela tiden fram till gränsen mellan östra och södra Kalimantan. Där blev vägarna bättre. Vilket är konstigt säger Rusdy då östa Kalimantan är mycket rikara än södra.. mycket pengar hamnar tydligen i fickan på de som styr och desto mindre pengar till folket och infrastrukturen…

 

Vi som är iväg är:Jag, Rusdy och Rusdys vän Emil som jag träffat två gånger tidigare. Emil följer med på grund av att det är säkrare att vara två som kör. När de åker hem så kommer det ta två dagar för dem. Jag flyger troligtvis direkt härifrån norrut om några dagar.

 

(svårt att skriva när man måste klia sönder hela kroppen konstant!! Varför gillar alla bitande kryp mig så mkt!!!!)

 

Nu har det regnat en del som tur är så moder jord har hjälpt sig själv att släcka en del av bränderna. Vi såg dock en hel del bränder längs vägen och riktigt tjock rök och mer eld på ett ställe.

 

Södra Kalimantan är bergigare/kulligare än östra, och när vi kom fram till Loksado som låg i en dal mellan bergen så kändes luften helt annorlunda. Kallare, friskare men också fuktigare.

 

Vaknade upp i en mysig by där de turister som kommer brukar åka ”bambu raffting”. Dock är vattnet så lågt nu på grund av torkan så det gick inte att göra nu. Vi åkte i stället till en marknad i byn innan vi fortsatte mot staden Martapura där vi besökte ännu en marknad. Gillar marknader =) Så många roliga och glada människor. Blev en del foton med lokalbefolkningen som inte får besök från andra breddgrader så ofta. Så exotisk…. =P

 

Martapura är känt för sina stenar och diamanter som de bryter ur marken utanför staden. Vi skulle besöka en kille som gjorde smycken med diamanter. Efter en liten stund stannade vi utanför ett skruttigt hus och jag undrade vad vi skulle göra där. Tänkte att killen som tog oss dit kanske bara skulle hämta ngt. Men nä, vi var framme. Inne i huset satt tre killar och jobbade. De gjorde ringar med diamanter på. Killen som var chef visade oss runt och tog fram massa diamanter ur lådor och olika väskor. Det fanns inga kassaskåp och dörrar och fönster såg ut att kunna ramla bort när som.

Jag frågade om säkerheten och tjuvar, men han bara log och sa att det inte var några problem.

Efter det besöket åkte vi vidare till platsen där de gräver efter stenar och diamanter.

Det var ett stort kalt område där de grävde på några olika ställen. Det var extremt varmt och fuktigt.

Vi gick till en av de gropar som var i närheten, där stod några män nere i gropen med en slang som sög upp stenar och sand till en maskin som stod uppe på marken ovanför gropen. Där sorterades en del stenar bort samt all sand. Nedanför maskinen stor två män, en yngre och en äldre. De stod i solen och skyfflade in sand i en lastbil. Hela arbetsplatsen kändes allmänt oskön och inte direkt enligt reglerna om det varit i Sverige. Såklart, som mycket annat här. Men hmm kände verkligen att det påverkade mig då jag såg första steget i kedjan av konsumtionen av dessa smycken. Jag gick fram och pratade lite med dem så gott det gick. Jag gillade dem verkligen och fick bra kontakt med den äldre mannen. Sedan ropade de andra på mig så jag gick till dem och frågade vad arbetarna tjänade i månaden. Det berodde på hur mycket sten de grävde upp och vilket värde stenarna hade. Men ca 1000 000-5000 000 Rupiah vilket är ca 600-3000:- i månaden. De som tjänar mest i konsumentkedjan är butikerna sa de.

Jag gick tillbaka till mannen och gav han 200 000 Rupiah. Kanske inte så mycket, men han blev jätte glad.(hoppar över ett glas vin i Stockholm så är det intjänat.)

Sen ser man utsatta människor och djur konstant, barn som tigger, dåliga jobbförhållanden, hemska djurtransporter med mera.. Ibland känner jag mig helt slut och gråtfärdig efter en dag. Som att man är så otillräcklig.

 

Jaja, huvudsaken är väl att man gör något.

 

Nu sitter jag på ett varmt och fuktigt hotellrum. Det har varit en bra dag.. Sett mycket, lärt mig massor, smakat nya maträtter och kommit på nya projekt och idéer för framtiden. =)

 

Nu ska jag sova, upp klockan 04.30 för att åka ut i kanalen till en Floating market, sedan vidare in i landet till ett räddningscenter för orangutanger! =)

 

28 oktober 08.18

Nu har jag packat väskan inför vår djungeltur. Det är ju endast en natt i djungeln så det räcker med en liten väska. Extra kläder att ta på när vi kommit fram till vårt läger, då de kläder man har på sig kommer vara dyngsura av svett... Tunn sidensovsäck, uppblåsbar kudde, snabbtorkande handduk, myggmedel, plåster, kamera, tjock tröja, nötbars, yogamatta, flipflops, tandborste mm.… hmm ja ungefär så. Vi kommer vara 5 personer. Jag, Rusdy, Anto, Pelis och Bang.

Anto är ansvarig för ekoturismen i den Dayakbyn vi bor i nu.

Det ska bli kul! Jag ser framemot att komma in i djungeln, ska fota massor.

Nu kom kvinnan som har detta lilla gästhus vi bor i.. hon är jätte gullig. Igår satt vi utanför huset och jag visade henne bilder på min dator från Sverige och från dagens ceremoni, vi kan inte förstå varandra med ord men med pekningar och teckenspråk så går det bra. Nu kom hon med en korg med fotoalbum som hon ville visa mig. =)

 

31 oktober 10.15

 

Tillbaka i Balikpapan. 

Vi kom tillbaka i torsdagskväll efter 10 timmars bilresa från västra Kutai.

Djungeln 28/29 oktober: Vi besökte två olika vattenfall, det första var fint men på grund av torkan (ej regnat på 6 månader) så var det väldigt lite vatten just nu. Vi stannade i alla fall där och åt vår lunch. Sen vidare till nästa vattenfall, inte så lång vandring men väldigt brant uppför och nedför så det blev riktigt svettigt i värmen! =)

Anto

Anto

Det andra vattenfallet var omringat av mycket träd och växter. Här fanns det även djupare vatten nedanför vattenfallet där man kunde bada. Jag Anto och Pelis gick en liten sväng i djungeln medan Rusdy och Bang satte upp vårt läger och vilade. (Rusdy var lite förkyld)

Vi tog oss längst floden en bit innan vi svängde upp i skogen för att sedan komma tillbaka till lägret ca 2 timmar senare. Då var vi väldigt badsugna, var extremt varmt!

Det var fantastiskt att bada där! Jag stod bakom vattenfallet och tittade upp mot vattnet som forsade ner. Magiskt!

 

Efter badet åt vi middag och fixade i lägret. Vårt läger bestod av en presenning på stenarna, och en presenning över oss som tak. Jag var glad att jag hade med min yogamatta som jag vek dubbelt för att få det lite mjukt, tog bort de värsta stenarna under min sovplats men sen fick det duga. Jag hittade ett litet hål som hamnade bra i höfthöjd, och en sten som stack upp bredvid som jag precis missade om jag låg lite snett. Så om jag låg på sidan blev det ganska bra.

Dagen innan hade vi besökt en liten sjö och av någon anledning så älskade myggorna bara mig, hela jag blev attackerad och vi var tvungna att gå därifrån. Rusdy och Anto fick inte ett enda myggbett. Av den anledningen så hade Anto varit snäll och tagit med ett myggnät till mig för natten! =)


Här går solen ner kl 18.00 och upp 06.00. Så när man är i djungeln blir natten ganska lång. Efter det mörknat så kan man inte göra så mycket mer än att sitta vid elden och lyssna på alla ljud från djungeln.

Om man inte är som Dayakerna och jagar på natten.. Pelis, Bang och Anto hade med sig en ”fiskepistol” (en pistol med ett litet spjut på som var fäst i ett snöre.. kan inte förklara det bättre…) Så de simmade omkring i mörkret och sköt fiskar, de lyser med en ficklampa under vattnet så fiskarna kommer mot ljuset.. Jag satt i mörkret och tittade på.


Senare satt jag med dem vid elden medan de tillagade sin fångst. Anto pratar lite engelska och Pelis och Bang bara några ord. Annars pratar de Dayakspråk och indonesiska, nästan alla Dayakbyar har sitt eget språk. Rusdy låg och sov så jag satt där och lyssnade på medan de pratade. Då och då försökte vi prata lite engelska.

Anto berättade att Bang trodde på magi och gamla traditioner. Bang var ca 22 år och ganska tystlåten, han satt mest och lyssnade och log. Verkar vara en bra kille. Han satt hela tiden och lyste med sin ficklampa in i djungeln för att hålla koll. Jag frågade Anto vad han tittade efter. Pytonormar, björnar, leoparder, andra Dayaker… Anto berättade även att Dayaker inte sov när de var i djungeln. De ville hela tiden ha koll.

Pelis satt några meter bort och stekte fisken. Pelis var mer pratglad och verkade vara en kille som skämtar och skrattar mycket. Anto är en lugn och snäll man som gärna visar och försöker förklara saker så gott det går på engelska. Jag gillade verkligen allihop! Det var mysigt att sitta där med dem i djungeln.

Vid 22-tiden gick jag och la mig och lyssnade på djungeln och vattenfallet. Somnade nästan direkt.... =)

                                                 

27/10 kl. 21.32

Vilken dag….

Vaknade av några tuppar som gal utanför fönstret kl 05.45, gick upp och kollade hur staden såg ut när det ljusnat. Vi befann oss i staden Barong Tonkok. En typisk bygata i ett samhälle i Borneo.. skulle jag förklara det som. Ganska lugnt ute fortfarande bara några hundar som luffsade omkring.

Ganska mycket rök i luften från bränderna.  Vi såg en hel del små bränder på vägen hit från Balikpapan, en del var precis vid vägen. Vi stannade vid ett litet hus där vi köpte en kaffe, mannen i huset var orolig över branden som var precis bakom huset. Han hade även planterat träd som han skulle skörda frukt ifrån, allt var i fara för branden. Väldigt mycket rök i luften…

Hur som helst, kl 07.00 kom en kille på hotellet med frukost. En Donat och en kaka med sockrat te… lovely. Denna resa har jag förberett mig. Så hämtade mina havregryn och russin och gjorde gröt i stället. Perfekt.

08.15 gav vi oss iväg. Besökte ett Longhouse, Longhouse är typiska boenden i Dayakbyar. Där bor de flera familjer som i små lägenheter och olika ceremonier håller till där.

Vidare till ett sjukhus där Rusdys frus systerson låg då han var ganska allvarligt sjuk.

En reflektion var att vi ska vara tacksamma för våra sjukhus…. Huuu, varmt, skitigt, gammalt…

Dags för lunch, stannade vid en marknad och åt en supergod fisk!

Skärmavbild 2015-10-30 kl. 09.07.55.png


Sen åkte vi till en Dayakby i närheten där det just idag skulle hållas en begravningsceremoni. Detta händer inte ofta så vi hade tur!

Ceremonin kan hållas flera år efter att personen har dött på grund av att de ej haft pengar innan.

Detta var en upplevelse… både kul och väldigt hemskt… hoppas jag ej får mardrömmar!


Det började med att vi gick upp för en trappa in i ett Longhouse där det satt några män i en ring runt en totempåle och spelade på olika trummor.

Samtidigt gick ca 8 personer omkring och utförde någon slags ritual. Utanför på terrassen låg en gris med ihop bundna ben samt en höna som var fastbunden bredvid grisen i ett kort snöre. Båda hade smått panik av varandra och alla människor. Där var även en väldigt speciell man med ett fåtal tänder kvar som höll i en kniv och en spetsig pinne, han log väldigt stort mot mig så fort jag tittade på honom och jag log tillbaka.

Det jag inte visste var att det var den mannen som skulle få min mage att vända sig några minuter senare.

Helt plötsligt tog han den spetsiga pinnen och stack in i grisen som skrek det hemskaste skrik jag någonsin hört. Jag blev först chockad och stod kvar för att sedan vända och tränga mig igenom folkmassan bort därifrån. Gick in i den stora hallen där männen trummade i takt med att de andra fortsatte sin ritual…

Jag försökte fota allt jag såg för att tänka på annat och hålla tillbaka tårarna. Jag vet ju att detta tillhör deras tradition och ceremoni men näää det där kan jag inte se.

Sedan kom alla gående förbi mig och gick mot en dörr som ledde till bakgården av huset. En kvinna vinkade till mig att följa med.

Bakom huset var det mer folk och de hade förberett fler grisar och hönor och olika typer av traditionella föremål. Där på bakgården fortsatte ritualerna och efter en stund såg jag mannen med det stora leendet och den vassa pinnen, Jag fattade att det var dags igen… Just då filmade jag och lät den vara på för att få med detta på film. Jag kunde dock inte titta och tillslut gick jag bort så Rusdys kompis fick fortsätta filma åt mig. Usch!

Vi var kvar där ett tag för att invänta fler ceremonier.

Förr så var Dayaker headhunters, då det var status att komma tillbaka till byn med ett huvud från en annan by. Speciellt värdefullt var huvuden från kvinnor och barn. Nu har de som tur var slutat med det och använder bufflar istället… stackars bufflar!

Hur som helst så stod det en buffel fastbunden ute på gården så jag förstod att den gick samma öde tillmötes som grisarna.

Medan vi väntade så kom några droppar regn för att sedan bli ett skyfall! Första regnet på 6 månader!! Alla blev glada =)

Sen var det dags för buffelceremonin… jag fasade en del för detta och tänkte att den skulle få halsen avskuren av ”The killer machine” som vi kallade mannen som dödat grisarna.

Men nä, buffeln skulle om möjligt få en värre död… den var fastbunden i ett långt rep så han bara kunde springa runt en totempåle med ca 20m rep. På ca 4-5 ställen stod män med svärd. När buffeln attackerade mot dem högg de buffeln, så han sprang vidare och blev stucken av nästa.. när jag såg detta vände jag direkt.

Vill och kan inte se detta.

Jag gick in under taket och tittade på smycken istället… sen åkte vi därifrån. Smått chockad.. glad att fått uppleva denna ceremoni men lite ärrad av dessa ritualer och sätt att plåga djuren.

Jag är här för att jag vill uppleva Borneos traditioner.. nu fick jag det.


Nu sitter jag utanför vårt lilla hus där vi ska övernatta. (homestay) Vi befinner oss i ett Dayaksamhälle, en mysig liten by med hönor och grisar på bakgården.


I morgon ska vi ut i djungeln så då blir det övernattning utomhus. Spännande! 


Huset vi bor i inatt

Huset vi bor i inatt

Kvinnan till höger äger huset vi bor i, super gullig!

Kvinnan till höger äger huset vi bor i, super gullig!

25 oktober

Eftersom förra inlägget bestod av mest text och fakta kommer här ett bildinlägg. Bra en måndagsmorgon när hjärnan inte orkar läsa för mycket efter helgens bravader. =)
 

Om 50 min åker jag och Rusdy väster ut, ca. 8 timmar med bil. Vi kommer bo i en by som heter Barong Tongkok inatt på ett enkelt hotell. Får se om det finns WiFi. (tycker dock det är skönt att slippa för ett tag)
I morgon ska vi besöka en Dayakby (Dayaker är urinvånare). Vi kommer även besöka regnskog och skövling med mera. Vi har bara en grovplan och tar det som det kommer. Blir borta ca 4 dagar sen åker vi tillbaka en snabbis till Balikpapan innan vi åker söderut. Förhoppningsvis har röken lättat då så vi kan flyga. Nu är de flesta flyg inställda. 

 

Normal 
 0 
 
 
 
 
 false 
 false 
 false 
 
 SV 
 JA 
 X-NONE 
 
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
 
 
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
    
  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
  
   
 
 /* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
	{mso-style-name:"Table Normal";
	mso-tstyle-rowband-size:0;
	mso-tstyle-colband-size:0;
	mso-style-noshow:yes;
	mso-style-priority:99;
	mso-style-parent:"";
	mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
	mso-para-margin:0cm;
	mso-para-margin-bottom:.0001pt;
	mso-pagination:widow-orphan;
	font-size:12.0pt;
	font-family:Cambria;
	mso-ascii-font-family:Cambria;
	mso-ascii-theme-font:minor-latin;
	mso-hansi-font-family:Cambria;
	mso-hansi-theme-font:minor-latin;}
 
     Festival/tillställning som Dayakerna hade i Balikpapan. Galet varmt och många som slet i en att vara med på kort. Kul men hetsigt =)    

Festival/tillställning som Dayakerna hade i Balikpapan. Galet varmt och många som slet i en att vara med på kort. Kul men hetsigt =)

 

Normal 
 0 
 
 
 
 
 false 
 false 
 false 
 
 SV 
 JA 
 X-NONE 
 
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
 
 
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
    
  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
  
   
 
 /* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
	{mso-style-name:"Table Normal";
	mso-tstyle-rowband-size:0;
	mso-tstyle-colband-size:0;
	mso-style-noshow:yes;
	mso-style-priority:99;
	mso-style-parent:"";
	mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
	mso-para-margin:0cm;
	mso-para-margin-bottom:.0001pt;
	mso-pagination:widow-orphan;
	font-size:12.0pt;
	font-family:Cambria;
	mso-ascii-font-family:Cambria;
	mso-ascii-theme-font:minor-latin;
	mso-hansi-font-family:Cambria;
	mso-hansi-theme-font:minor-latin;}
 
     En typisk Dayak tatuering. Den betyder ledare. Jag kommer skriva ett separat inlägg om Dayakerna och deras traditioner. Jag tycker det är jätte intressant! Pratade en hel del med denna kille om deras traditioner med tatueringarna. 

En typisk Dayak tatuering. Den betyder ledare. Jag kommer skriva ett separat inlägg om Dayakerna och deras traditioner. Jag tycker det är jätte intressant! Pratade en hel del med denna kille om deras traditioner med tatueringarna. 

Normal 
 0 
 
 
 
 
 false 
 false 
 false 
 
 SV 
 JA 
 X-NONE 
 
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
 
 
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
    
  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
  
   
 
 /* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
	{mso-style-name:"Table Normal";
	mso-tstyle-rowband-size:0;
	mso-tstyle-colband-size:0;
	mso-style-noshow:yes;
	mso-style-priority:99;
	mso-style-parent:"";
	mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
	mso-para-margin:0cm;
	mso-para-margin-bottom:.0001pt;
	mso-pagination:widow-orphan;
	font-size:12.0pt;
	font-family:Cambria;
	mso-ascii-font-family:Cambria;
	mso-ascii-theme-font:minor-latin;
	mso-hansi-font-family:Cambria;
	mso-hansi-theme-font:minor-latin;}
 
     Det finns några stränder i Balikpapan.. tyvärr är de flesta ganska skitiga och omysiga. Det kommer upp nytt skräp varje dag från havet, samt att många bara lämnar sitt skräp när de går. Man blir arg och ledsen!

Det finns några stränder i Balikpapan.. tyvärr är de flesta ganska skitiga och omysiga. Det kommer upp nytt skräp varje dag från havet, samt att många bara lämnar sitt skräp när de går. Man blir arg och ledsen!

Normal 
 0 
 
 
 
 
 false 
 false 
 false 
 
 SV 
 JA 
 X-NONE 
 
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
 
 
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
    
  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
  
   
 
 /* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
	{mso-style-name:"Table Normal";
	mso-tstyle-rowband-size:0;
	mso-tstyle-colband-size:0;
	mso-style-noshow:yes;
	mso-style-priority:99;
	mso-style-parent:"";
	mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
	mso-para-margin:0cm;
	mso-para-margin-bottom:.0001pt;
	mso-pagination:widow-orphan;
	font-size:12.0pt;
	font-family:Cambria;
	mso-ascii-font-family:Cambria;
	mso-ascii-theme-font:minor-latin;
	mso-hansi-font-family:Cambria;
	mso-hansi-theme-font:minor-latin;}
 
     Igår var det mycket rök i luften

Igår var det mycket rök i luften

Normal 
 0 
 
 
 
 
 false 
 false 
 false 
 
 SV 
 JA 
 X-NONE 
 
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
 
 
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
    
  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
  
   
 
 /* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
	{mso-style-name:"Table Normal";
	mso-tstyle-rowband-size:0;
	mso-tstyle-colband-size:0;
	mso-style-noshow:yes;
	mso-style-priority:99;
	mso-style-parent:"";
	mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
	mso-para-margin:0cm;
	mso-para-margin-bottom:.0001pt;
	mso-pagination:widow-orphan;
	font-size:12.0pt;
	font-family:Cambria;
	mso-ascii-font-family:Cambria;
	mso-ascii-theme-font:minor-latin;
	mso-hansi-font-family:Cambria;
	mso-hansi-theme-font:minor-latin;}
 
     Igår åkte vi till ett ”Sun Bear Center” där Kiki jobbar som guide. Sun bears är väldigt hotade då det endast finns ca 100 kvar i det vilda. De är små söta björnar som dödas för deras gallblåsa, klor, tänder och skinn. Eller hålls fångna som turistattraktion eller husdjur.

Igår åkte vi till ett ”Sun Bear Center” där Kiki jobbar som guide. Sun bears är väldigt hotade då det endast finns ca 100 kvar i det vilda. De är små söta björnar som dödas för deras gallblåsa, klor, tänder och skinn. Eller hålls fångna som turistattraktion eller husdjur.

Normal 
 0 
 
 
 
 
 false 
 false 
 false 
 
 SV 
 JA 
 X-NONE 
 
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
 
 
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
    
  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
  
   
 
 /* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
	{mso-style-name:"Table Normal";
	mso-tstyle-rowband-size:0;
	mso-tstyle-colband-size:0;
	mso-style-noshow:yes;
	mso-style-priority:99;
	mso-style-parent:"";
	mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
	mso-para-margin:0cm;
	mso-para-margin-bottom:.0001pt;
	mso-pagination:widow-orphan;
	font-size:12.0pt;
	font-family:Cambria;
	mso-ascii-font-family:Cambria;
	mso-ascii-theme-font:minor-latin;
	mso-hansi-font-family:Cambria;
	mso-hansi-theme-font:minor-latin;}
 
     Kiki och hennes dotter

Kiki och hennes dotter

Normal 
 0 
 
 
 
 
 false 
 false 
 false 
 
 SV 
 JA 
 X-NONE 
 
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
 
 
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
    
  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
  
   
 
 /* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
	{mso-style-name:"Table Normal";
	mso-tstyle-rowband-size:0;
	mso-tstyle-colband-size:0;
	mso-style-noshow:yes;
	mso-style-priority:99;
	mso-style-parent:"";
	mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
	mso-para-margin:0cm;
	mso-para-margin-bottom:.0001pt;
	mso-pagination:widow-orphan;
	font-size:12.0pt;
	font-family:Cambria;
	mso-ascii-font-family:Cambria;
	mso-ascii-theme-font:minor-latin;
	mso-hansi-font-family:Cambria;
	mso-hansi-theme-font:minor-latin;}
 
     Kiki, Jack och Joe

Kiki, Jack och Joe

Normal 
 0 
 
 
 
 
 false 
 false 
 false 
 
 SV 
 JA 
 X-NONE 
 
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
 
 
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
    
  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
  
   
 
 /* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
	{mso-style-name:"Table Normal";
	mso-tstyle-rowband-size:0;
	mso-tstyle-colband-size:0;
	mso-style-noshow:yes;
	mso-style-priority:99;
	mso-style-parent:"";
	mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
	mso-para-margin:0cm;
	mso-para-margin-bottom:.0001pt;
	mso-pagination:widow-orphan;
	font-size:12.0pt;
	font-family:Cambria;
	mso-ascii-font-family:Cambria;
	mso-ascii-theme-font:minor-latin;
	mso-hansi-font-family:Cambria;
	mso-hansi-theme-font:minor-latin;}
 
     En av björnarnas hot i det vilda är pytonormen, den kan bli upp mot 10-15 meter. 1999 försvann en av de björnar de följde i det vilda genom en sändare. De hittade den tillslut inne i en pytonorm.

En av björnarnas hot i det vilda är pytonormen, den kan bli upp mot 10-15 meter. 1999 försvann en av de björnar de följde i det vilda genom en sändare. De hittade den tillslut inne i en pytonorm.

Normal 
 0 
 
 
 
 
 false 
 false 
 false 
 
 SV 
 JA 
 X-NONE 
 
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
 
 
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
    
  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
  
   
 
 /* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
	{mso-style-name:"Table Normal";
	mso-tstyle-rowband-size:0;
	mso-tstyle-colband-size:0;
	mso-style-noshow:yes;
	mso-style-priority:99;
	mso-style-parent:"";
	mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
	mso-para-margin:0cm;
	mso-para-margin-bottom:.0001pt;
	mso-pagination:widow-orphan;
	font-size:12.0pt;
	font-family:Cambria;
	mso-ascii-font-family:Cambria;
	mso-ascii-theme-font:minor-latin;
	mso-hansi-font-family:Cambria;
	mso-hansi-theme-font:minor-latin;}
 
     Pytonormen är dock inte björnens största hot, det är…

Pytonormen är dock inte björnens största hot, det är…

Normal 
 0 
 
 
 
 
 false 
 false 
 false 
 
 SV 
 JA 
 X-NONE 
 
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
 
 
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
    
  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
  
   
 
 /* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
	{mso-style-name:"Table Normal";
	mso-tstyle-rowband-size:0;
	mso-tstyle-colband-size:0;
	mso-style-noshow:yes;
	mso-style-priority:99;
	mso-style-parent:"";
	mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
	mso-para-margin:0cm;
	mso-para-margin-bottom:.0001pt;
	mso-pagination:widow-orphan;
	font-size:12.0pt;
	font-family:Cambria;
	mso-ascii-font-family:Cambria;
	mso-ascii-theme-font:minor-latin;
	mso-hansi-font-family:Cambria;
	mso-hansi-theme-font:minor-latin;}
 
     …människan

…människan

Nu har jag bråttom! Blir ett inlägg om ett par dagar igen när vi är tillbaka!

Naturen har inga landsgränser!

24 oktober kl. 13.24

Allt som händer (bra som dåligt) påverkar hela vår jord och alla som lever här.

Efter att jag själv börjat hostat och känna av röken här i Borneo så har jag gjort en del research om hur situationen är i landet.

Det jag läser och hör är skrämmande. Det är skrämmande för det är en stor naturkatastrof och det är skrämmande att situationen inte får mer uppmärksamhet. Vilket också medför att de som jobbar dygnet runt för att försöka släcka bränderna (utan tillgång till bra utrustning) inte heller får den hjälp de behöver. Utan mer hjälp från regeringen eller andra länder är det enda som kan stoppa bränderna är regn, mycket regn.

Här kommer utklipp från artiklar och inlägg jag har läst om situationen i Indonesien.

Även länkar till de sidor där ni kan läsa mer.

 

"The regional pollution is a global responsibility, not just of the Indonesian government."

Källa: http://www.bbc.com/news/world-asia-34440946

--- 

South East Asia haze: Deadly cost of Indonesia's burning land

19 October 2015 Last updated at 23:30 BST

The Indonesian health ministry says hundreds of thousands of people are now suffering from respiratory illnesses after breathing in hazardous smoke caused by peatland fires.

The fires, often started to clear forest for plantations, have been burning for weeks, sending heavy haze across the region.

The city of Palangkaraya in Central Kalimantan has been one of the hardest hit areas.  

The Pollution Standard Index, which measures air pollution levels, has reached more than 2,000 at times - anything above 300 is considered hazardous to health.

As Rebecca Henschke reports, it's having a devastating impact on children.

Källa: http://www.bbc.com/news/world-asia-34571356

 ---

The Orangutan Tropical Peatland Project (OuTrop), which is based Palangkaraya, described the situation in Central Kalimantan as a major environmental disaster. “The largest area of lowland rainforest left in Borneo is burning and the world’s largest orangutan population is at risk.”

In Pekanbaru, the capital of Riau province in Sumatra, where pollution hit levels of about 1,000, infants aged below six months in 12 sub-districts were put into a special evacuation nursery in an air-conditioned city hall building.

“The orangutan babies are the worst affected by this situation as they are still so young and their immune systems are too immature to fight these extreme environmental conditions,” the foundation said. “Six of our 13 orangutan babies are receiving treatment from our veterinarians for acute respiratory infections and eye infections. Judging from the deteriorating situation, it looks likely that more medical cases will undoubtedly arise.

“All the orangutan babies are currently limited to playing indoors which is not optimum, but the safest option we currently can provide.”

 

Most recent estimates indicate that fewer than 6,000 Sumatran orangutans and fewer than 45,000 Bornean orangutans survive in the wild today. Estimates point to a loss of between 3,000 and 5,000 every year.

 

The Global Forest Watch fires tool indicated that, from July 1 to October 6, 2015, there were a total of 69,413 fire alerts in Kalimantan, Sulawesi, and Sumatra, Meijaard said.

On the NASA-linked Global Fire Emissions Database it is estimated that about 600 million tonnes of greenhouse gases have been released as a result of this year’s forest fires – roughly equivalent to Germany’s entire annual output.

Källa: https://time2transcend.wordpress.com/2015/10/18/forest-fires-rage-on-in-indonesia-endangering-the-lives-of-people-and-wildlife/

 ---

Many wildlife species on Borneo are forest dependent, or at least prefer forest. The destruction of peat-swamp forests by fire reduces available habitat, and is a key driver behind population declines for many forest-dependent species. For example, a recent OuTrop study in the Block C of the fire-prone ex-Mega Rice Project indicates that about 70% of the area’s forest has been lost since 1996-97, resulting in the loss of 55-60% of the orangutan population within just two decades. This is why we consider fire to be the most serious threat currently facing orangutans in Sabangau.

Källa: http://outrop.blogspot.co.id/2015/10/impacts-of-peat-fires-threat-to-forests.html

 ---

LATEST UPDATE: OCT 22nd

Now fresh fires are igniting across BOS's Mawas Conservation Program in Central Kalimantan. Already, more than 15,000ha is estimated to be affected.

The Mawas Conservation Program is home to over 3,000 Orangutans and protects 309,861ha of natural peat forest.  It is, without doubt, one of the few remaining strongholds for wild Bornean orangutans in Indonesia.

Fire prevention methods were put into place as soon as it became apparent that the situation across the region was only going to get worse. But minimum infrastructure and limited access to the hot spots makes fighting fires incredibly difficult, so extensive areas of forest have already been lost to fire.

See more at: http://opf.org/donate/start#sthash.8pMYYfGS.dpuf

http://opf.org/donate/start

 ---

This year, more than 94,000 fires, most in carbon-rich peat lands, have engulfed the island nation of Indonesia, sending thick, acrid smoke into the air. The haze is affecting the health of millions of people there and in Malaysia and Singapore. It is also creating a diplomatic nightmare and enforcement problem for government officials.

Källa: http://www.eenews.net/stories/1060026643

--- 

While the haze problem from fires in Kalimantan and Sumatra is still worsening, the news seems to be slowly slipping from the headlines. Apart from the approximate 40 million people breathing in noxious smoke day in day out, not many media outlets here or overseas really seem to care about the issue. I find this astonishing. Not only is there appalling human suffering, with hundreds of thousands of people ill and many dead, the fires are a massive economic cost to the Indonesian economy.

Checking the list of the worst man-made environmental disasters ever, Indonesia’s fires are probably the biggest global environmental disaster of the 21st century.

 

Haze in 1997 significantly reduced bee populations and these took about three years to recover. Bees are the most crucial species in pollination. No bees, no onions, no tomatoes, no potatoes, no eggplants, and no water melons, to name a few. As Albert Einstein said: “if the bee disappeared off the surface of the globe, then man would have only four years of life left. No more bees, no more pollination, no more plants, no more animals, no more man.” At least Albert got it.

 

If the government of Indonesia cares for its people, its economy, its wildlife, and for people elsewhere in the world, it immediately must do more.

Erik Meijaard coordinates the Borneo Futures initiative. Follow @emeijaard 

Källa: http://jakartaglobe.beritasatu.com/opinion/erik-meijaard-indonesias-fire-crisis-biggest-environmental-crime-21st-century/

 ---

Video: https://www.youtube.com/watch?v=NvvggPCFld0

---

Det händer sjukt mycket hemskheter i världen just nu!

Och man kan inte hjälpa alla, men alltid någon eller något.

För mig är det viktigt att börja från grunden, vårt hem, jorden.

Om vi inte har en fungerande jord så har vi inget.

Och ju sämre jorden mår desto mer svält, mer sjukdomar, ännu mindre rent vatten, fler naturkatastrofer, mer föroreningar och så vidare…

Tänk om, tänk om vi människor var lite smartare… då kanske vi hade tagit hand om vår jord och tänkt lite mer långsiktigt.

 

"There is nothing on a dead planet" 

Ett öppet sinne och ovärderliga möten

22 oktober kl. 09.30

 

Om vi svenskar beskrivs som ganska stängda (generellt) så är indonesier raka motsatsen.

Det bemötandet jag får här går inte att värdera i pengar!

Jag är så glad och tacksam för alla jag möter, de är så snälla, glada, hjälpsamma, sociala och öppna.
Och jag försöker vara likadan tillbaka.

Jag försöker ha ett öppet sinne för de personer jag möter och alla situationer jag hamnar i.
Säga ja till inbjudningar, prova maträtter jag aldrig provat, fråga så mycket jag kan när jag inte förstår.
Jag vill utvecklas och utveckla.
För de är nyfikna tillbaka och vill veta mer om vår kultur i norden.

Du skapar själv dina möjligheter, Du har alltid ett val i varje situation.

Att säga ja eller nej, att tänka positivt eller negativt.

Situationen är densamma men resultaten av dina val kommer skilja sig(mycket eller lite).
Och varje resultat öppnar eller stänger nya dörrar.

Bara Du bestämmer och vet vilken väg du vill gå.

Om du skulle välja ”fel” väg så är det inte ett misslyckande, endast en lärdom vilket gör att du utvecklas ännu mer.
Våga prova det du är rädd för. Du blir starkare, modigare, ödmjukare och mer öppensinnad.

 

Att vara sårbar och tycka att vissa situationer är jobbiga och skrämmande är naturligt men också utvecklande. Det som är jobbigast för mig på denna resa är att jag saknar en viss person så extremt mycket, och han är på andra sidan jorden. Det är jobbigt.

Men varje gång jag vill lägga mig i fosterställning och gråta och hoppas att jag är hemma när jag öppnar ögonen så tänker jag att jag har två val. Tänka positivt eller negativt. Jag väljer det första …(för det mesta)

Sen när vi ses den 4 januari kommer jag vara glad att jag haft en lärorik och rolig resa och vara lyckligast i världen för att jag är hemma.

 

Genom att säga ja till att följa med till Samarinda så har jag fått ett ovärderligt nätverk av blivande guider, ordföranden i olika organisationer, hotellägare mm. Och framför allt massa nya vänner och upplevelser. 

Topan

Topan

Thony

Thony

Kiki

Kiki

Ozy

Ozy

Middag

Middag

Bästa 

Bästa 

Samarinda

21 oktober kl. 07.34

Sitter i en stor frukostmatsal på hotellet i Samarinda. Hotellet är stort och ligger med mycket grönska omkring sig uppe på en liten kulle. Det är mysigt men ganska slitet och gammalt. Och suuuper långsamt WiFi… =P Gör det lite svårare att jobba.

Poolområdet på hotellet

Poolområdet på hotellet

 

Hur som helst, vi kom till Samarinda i måndags eftermiddag, Rusdy och Eddy lämnade av mig på mitt hotell och de åkte till sitt. (deras var fullt när jag skulle boka det så fick ta ett annat) Efter någon timme kom de och hämtade mig för att åka till en enkel restaurang längst gatan. Vi fick in massa smårätter som man fick ta av, sen betalade man för det man ätit. Traditionell mat ifrån Panang på södra Sumatra.

Rusdy och Eddy

Rusdy och Eddy

Sen trodde jag vi skulle hem. Men vi åkte till Aston hotell, ett fint och lyxigt hotell. Eddy känner killen som äger det. Några killar från utbildningen kom även dit, jätte trevligt. När vi skulle gå och jag än en gång trodde det var dags för hemfärd så tog vi istället hissen upp till våning 8. Där var en bar som hette Red Square med liveband på en scen. På scenen fick man sjunga Karaoke, utan text, med bakgrundsångare… Karaoke på en helt ny nivå.

Tydligen hade jag lovat att sjunga… Så jag och en av killarna i bandet sjöng tillsammans, jag är ju inte bra på något sätt men det var jätte kul! =)

Red Square

Red Square

Nattmat Nasi Goreng

Nattmat Nasi Goreng

Vi avslutade kvällen/natten med Nasi Goreng (stekt ris) vid en gaturestaurang.

Igår tog jag sovmorgon, jobbade enstund, Yogade och simmade. Super skönt, dock frustrerande med segt WiFi när man vill få mycket gjort.

15.30 kom Rusdy och Eddy och hämtade mig så jag kunde delta på sista delen av utbildningen den dagen. Rusdy skulle prata om hur man beter sig som guide, han berättade en del om Trans Borneo Challenge som jag var med på 2013 och då och då hörde jag han säga mitt namn och alla skrattade. Jag fattar ju inte vad de säger… =P Sen fick jag gå upp och prata och berätta om varför jag var där och vad jag tyckte om min vistelse.

Efteråt kom 3 killar fram till mig och frågade om jag kände igen dem. (jag har ju något fel i hjärnan när det gäller att komma ihåg ansikten.. så njaaaeeeeee… inte sådär direkt. Den ena kände jag igen.. men mindes inte från vart.) Två av dem hade jag träffat 2013 på Samboja Lounge som jag skrev om igår. De jobbar för BOS. Den tredje killen träffade jag i mars i år när han körde oss till Berau.

Jätte kul att träffa dem igen i alla fall! Sen var även Joe och en annan kille från kvällen innan där, så jätte kul att känna en del nu. Sen åkte vi alla och år Soto Ayam (Kycklingsoppa)

Blivande certifierade guider

Blivande certifierade guider

Middag Soto Ayam

Middag Soto Ayam

Islamic Center - Näst största moskén i syost asien

Islamic Center - Näst största moskén i syost asien

 

Nu ska jag träna en snabbis och simma. Måste hålla igång lite varje dag!

Sen tar jag en taxi till deras hotell som har jätte bra WiFi så jag kan jobba!

 

Kl. 13.41

Blev 3 km löpning, lite styrka, stretch och simning.

Sen kom Rusdy och Eddy och hämtade mig, de var ändå klara för dagen och skulle äta lunch.

Så nu har vi ätit och jag sitter på deras hotell och snyltar på bra WiFi.

Traditionell maträtt från östra Borneo. Grillad fisk från Mahakam River (hmmm känns sådär när man sett vattnet) Fisksort: Nila

Traditionell maträtt från östra Borneo. Grillad fisk från Mahakam River (hmmm känns sådär när man sett vattnet) Fisksort: Nila

 

De hade lite ändring i schemat så de behöver vara i Balikpapan i morgon på morgonen så Eddy åkte tillbaka nu och jag och Rusdy åker tidigt i morgon. Det blir i alla fall två nätter i Balikpapan. Sen kanske jag åker med Rusdy till Sangata den 24/10 beroende på om det fanns plats på flyget. Jag åker i så fall med som hans assistent så betalar dom min biljett. Mkt bra. Men det var kanske fullt så i så fall stannar jag i Balikpapan till den 25-26/10 och inväntar Rusdy. Efter det är han klar med sina uppdrag och då kan vi ge oss iväg norrut. 

Foto från bilen över Mahakam River, disigt av röken. 

Foto från bilen över Mahakam River, disigt av röken. 

Jag pratade med Iman som jobbar på BOS Samboja. Han berättade att bränderna där är så gott som släckta och att röken som är här nu kommer från Sumatra. Många av bränderna är anlagda av människor (illegalt) för att få mark att odla på.